Få ämnen inom trading är så nedlusade med förkortningar som Smart Money Concepts. BOS, CHoCH, FVG, OB, IFVG, PDH. Går du in i en diskussion om det på nätet får du intrycket att det handlar om ett hemligt språk som antingen är genialt eller trams beroende på vem du frågar.
Det är egentligen inget av det. Under förkortningarna ligger en ganska enkel observation om hur stora ordrar måste bete sig i en marknad, och den observationen är sann oavsett vad man kallar den.
Grundproblemet: stora ordrar behöver motpart
Om du vill köpa för femtio tusen kronor spelar det ingen roll var eller när. Du trycker på knappen och det finns alltid någon på andra sidan.
Om du vill köpa för femhundra miljoner har du ett problem. Lägger du hela ordern på en gång rör du priset mot dig själv och betalar successivt mer för varje kontrakt. Du behöver alltså att det finns säljare. Många säljare, gärna samlade på ett ställe.
Var finns säljare samlade? Där andra människor har lagt sina säljordrar. Under en tydlig botten ligger det stoppar från alla som köpt ovanför den. Ovanför en tydlig topp ligger det stoppar från alla som gått kort. De där ansamlingarna är, i den här vokabulären, likviditet.
Allt annat i Smart Money Concepts följer av det. När du väl ser marknaden som en plats där stora aktörer behöver hitta motpart innan de kan bygga position, blir mönstren begripliga i stället för mystiska.
Likviditet, och varför priset går fel innan det går rätt
Du har handlat en dubbeltopp. Priset går upp och tar ut precis den där toppen med några punkter, och sedan vänder det och faller hela dagen.
Det känns riggat. Det är det inte, det är bara att uttaget av toppen var själva poängen. Den som ville bygga en stor kort position behövde köpare. Ovanför toppen fanns köpare i form av stoppar från de som redan var korta, plus alla breakout-köpare som väntade på just den nivån. Rörelsen dit skapade motparten. När den var förbrukad fanns inget kvar som höll priset uppe.
Det praktiska värdet av att förstå det är inte att du ska förutsäga varenda sådan rörelse. Det är att du slutar lägga din stop på det mest uppenbara stället, och att en rörelse som tar ut en tydlig nivå och omedelbart vänder blir information i stället för orättvisa.
Order block, avmystifierat
Ett order block är i praktiken det sista prisområdet innan en kraftig rörelse startade. Om priset stod stilla runt en nivå i tjugo minuter och sedan sköt iväg uppåt, då lämnade någon en stor köpsida i det där området.
Idén är att om priset kommer tillbaka dit finns det ofta mer att göra på samma ställe, antingen för att positionen inte blev färdigbyggd eller för att den som byggde den försvarar sin ingång.
Fungerar det alltid? Nej. Ett område där priset varit förut är ett område där priset varit förut, och charten är full av dem. Skillnaden mellan ett användbart order block och ett tillfälligt är nästan alltid vad som hände efteråt. Ett område som gav upphov till en rörelse som bröt struktur är intressant. Ett område som gav upphov till en tio punkters rörelse är inte det.
Obalanser, eller varför luckor fylls
När priset rör sig så snabbt att det inte hinner handlas ordentligt på vägen lämnas ett område där köpare och säljare aldrig riktigt möttes. I den här vokabulären kallas det fair value gap, i praktiken är det en obalans.
Marknader har en tendens att komma tillbaka till sådana områden. Inte för att det finns någon lag som säger det, utan för att priser där ingen handel skedde är priser som ingen fått pröva. Det är samma logik som gör att volymprofiler har lågvolymområden som priset ofta rusar igenom och högvolymområden där det fastnar.
Var det går fel för de flesta
Det första felet är att leta mönster i stället för att läsa marknaden. Zoomar du in tillräckligt hittar du ett order block var femte minut och en obalans i varje rörelse. När allt är en signal är ingenting en signal.
Det andra felet är att blanda ihop beskrivning med prognos. Att en nivå är intressant betyder att den är värd uppmärksamhet, inte att priset kommer att vända där. Skillnaden syns i hur du agerar. Den som tror att nivån är en prognos lägger en order och hoppas. Den som förstår att den är en plats där något kan hända väntar på att marknaden ska bekräfta att det faktiskt händer.
Det tredje felet är att tro att förkortningarna är kunskapen. De är etiketter. Du kan använda hela ramverket utan att någonsin skriva CHoCH, och du kan skriva CHoCH i varje analys utan att förstå någonting.
Hur du lär dig det ordentligt
Ta bort alla indikatorer från charten. Behåll pris. Gå tillbaka i tiden på en dag du inte handlat och gå framåt bar för bar.
Vid varje tydlig topp och botten, fråga dig var stoppar sannolikt ligger. Markera dem. Titta sedan på vad priset gör med de områdena. Efter tjugo eller trettio sådana genomgångar börjar du se strukturen utan att behöva namnge den, och det är när ramverket faktiskt börjar tjäna dig i stället för tvärtom.
Konkret nästa steg: välj en enda av de tre idéerna, förslagsvis likviditet, och titta bara efter den i en vecka. Inget annat. Det är långsammare än att lära sig alla förkortningar på en helg och det är den enda metod som ger något som sitter kvar.