Klockan är strax efter sex. Kaffet står bredvid tangentbordet och du har redan öppnat kalendern, charten på fyra tidsramar, nyhetsflödet och dokumentet där du för anteckningar. Du ritar upp gårdagens högsta och lägsta, markerar sessionens nivåer, räknar ut hur stor position ett visst stopp tillåter och skriver ner dagens rapporter med klockslag. När du är klar har en stor del av morgonen gått, och du känner dig tröttare än förberedd. Marknaden har knappt börjat röra sig, men du har redan förbrukat en del av det uppmärksamhet du behövde till själva handeln.
Det är på den platsen de flesta börjar fundera på att automatisera trading. Ordet får många att tänka på robotar som lägger order åt dem, men för den som håller på att lära sig finns den stora vinsten långt före första ordern, i förberedelsen. Efter tjugo år i branschen har jag lagt över på maskiner nästan uteslutande sådant som jag förut gjorde för hand och som inte krävde ett enda omdöme.
Det som är mekaniskt kan maskinen ta
Ett enkelt test för varje morgonsteg är att fråga sig om det ger exakt samma svar oavsett hur du mår. Gårdagens högsta och lägsta gör det. Veckans öppning, Asiens range och London-sessionens extremer gör det också, och likaså kalenderns klockslag och uträkningen av positionsstorlek när du vet kontots risk per trade och avståndet till stoppet. Allt det här har ett facit, och därför är det ren arbetstid som kan flyttas över till ett skript, en sparad layout eller ett larm.
Det finns en anledning till att jag lägger så mycket vikt vid just de stegen, och den handlar om beteende snarare än teknik. Varje gång du gör något mekaniskt för hand finns en liten risk att göra fel, och risken är störst de morgnar då du sovit dåligt eller hoppat över frukosten. En nivå som ritats två prisenheter fel eller en positionsstorlek som räknats i halvsömn är fel som du inte märker förrän pengarna redan rört sig. När maskinen räknar ut storleken blir resultatet detsamma en måndag efter en dålig natt som en onsdag när allt känns bra. Du får en förberedelse som håller samma nivå oavsett din form, och det är en av få saker i handeln som går att garantera på förhand.
Larm hör också hit. Om du under förberedelsen har bestämt vilka nivåer som är intressanta behöver du inte sitta och stirra på charten och vänta på att pris ska komma dit. Ett larm kan göra jobbet, och du kan lägga tiden på sådant som kräver ett huvud. Den som sitter och väntar framför skärmen tar dessutom oftare en trade som egentligen inte fanns i planen, bara för att det känns konstigt att inte göra något.
Det som måste förbli ditt
Läsningen av marknaden hör inte hemma hos ett skript. Vad natten berättar, om Asien ledde eller följde efter, om USA-futures sålde av på låg volym eller med verklig kraft och var någonstans likviditeten ligger ovanför och under pris är ett omdöme, och omdömet byggs bara genom att du gör arbetet själv varje dag. Får du biaset serverat av ett verktyg tränar du aldrig upp förmågan att se det, och du kan inte heller bedöma när verktyget har fel. Den dagen det har fel står du ensam med en position och ingen aning om varför bilden inte stämmer.
Samma sak gäller kollen av dig själv. Hur du sov, om du har ätit, hur lugnt eller stressat du går in i dagen är det som i slutändan avgör hur du exekverar, långt mer än vilket ramverk du använder. Det går att koppla en klocka som mäter sömn till ett dokument, men att skriva två meningar för hand om hur du faktiskt mår tvingar dig att lägga märke till det. Det är själva noteringen som gör nytta, och en siffra som dyker upp automatiskt hoppar du förbi.
Beslutet att handla över huvud taget den här dagen ska också vara ditt, liksom granskningen efter en förlust. Där ligger lärandet, och där visar sig beteendet. Charten är platsen där bristerna blir mätbara, men det är du som måste titta på dem, och ingen maskin kan ta över den delen utan att du förlorar det som gör att du blir bättre.
Själva orderläggningen hör ganska länge till samma kategori för den som är i inlärningsfasen. Ögonblicket då du trycker på knappen är det ögonblick där rädsla, otålighet och övertro faktiskt syns. Automatiserar du bort det tidigt tar du bort det som du skulle ha lärt dig av.
Börja där tiden faktiskt går åt
De flesta gissar fel på vad som tar mest tid. Därför börjar jag med att mäta. Under en vecka skriver du ner varje steg i morgonrutinen i samma dokument, med ungefär hur lång tid det tog, och du ändrar ingenting under tiden. Det känns tråkigt, men det ger dig något som en känsla aldrig gör, nämligen en ärlig bild av var morgonen försvinner. Ofta visar det sig att det är nivåerna eller kalendern som sväljer mest, och inte nyhetsläsningen som du trodde.
När veckan är slut väljer du det steg som både tar mest tid och är mest mekaniskt. Det är bara ett steg, och det ska vara det minsta möjliga som löser det. Har du valt nivåerna kan det räcka med en sparad layout i ditt chartprogram där dagens, veckans och sessionens extremer ritas ut av sig själva. Har du valt kalendern kan en enkel hämtning av dagens händelser till ditt anteckningsdokument göra jobbet. Du behöver ingenting avancerat, och att det första försöket är lite stelbent gör ingenting.
Kör sedan den automatiska versionen parallellt med din manuella under några dagar och jämför. Stämmer nivåerna med de du ritat själv, och är det samma klockslag och samma positionsstorlek? Först när du har sett att det fungerar släpper du handarbetet. Gör bara en förändring i taget, för om du byter tre saker samtidigt och något blir fel vet du inte vilken av dem som orsakade det.
Den tid du får tillbaka lägger du på det som maskinen inte kan göra. Sitt med charten en stund längre och skriv ner med egna ord vad natten berättade. Eller låt tiden gå till sömn, vilket för de flesta ger bättre exekvering än något annat du kan lägga den på.
I morgon bitti öppnar du ett tomt dokument och noterar varje steg med klockslag medan du gör det, utan att ändra något i rutinen. Spara filen och gör likadant resten av veckan. På fredag läser du igenom den, ser vilket steg som tog mest tid och var mest mekaniskt, och väljer det som ska bli ditt första.